Så kan (löjligt) beskäftig användas i en mening
- Att slösa tid och krafter på ett dylikt företag var löjligt.
- anser att det skulle ha varit löjligt med en särskild häktningsförhandling.
- Han hatade den unge mannen, som var så glad, han hatade trädgårdsmästaren, som såg så beskäftig ut.
- Men jag har alltid varit så rädd - löjligt, varför ska man vara så rädd ?
- Det var för löjligt : Pierre le Grand - eller rättare le Gros !- Förälskad i en liten snärta, som visst aldrig en gång börjat i skolan.
- Ehuru domprostinnan fann det nog så löjligt och roande, ansåg hon sig nu likväl böra avbryta samtalet och tillkalla herr Vickberg.
- - Jag vet inte - om du inte vore så djupt nere- så ytterst hopplös skulle det vara löjligt.
- Så löjligt att det kändes falskt i halsen och genant, och i grunden till och med hemskt ?
- Men till gengäld var det inte något falskt eller löjligt över honom numera.
- Och då den icke grundade sig på någon stor och tragisk olycka utan blott på småting, fick den samtidigt ett löjligt skimmer.
- ha, ha, ha ; ja, ni får ursäkta, men det är lindrigast sagt löjligt.
- - Vi måste värma vatten, sade barnmorskan och steg med beskäftig min in i köket.
- Löjligt.
- Det är märkligt, närmast löjligt, säger Franking.
- Det är löjligt, det var nu tredje gången sedan jag kom hem som jag steg upp och kände efter om min dörr är väl stängd.
- – Löjligt, säger Per-Ola Mattsson ( S ).
- du tänker väl inte på något så löjligt, som det att flytta hit, förstår du inte att folk skulle...
- Hushållsaktig, beskäftig, ständigt sysselsatt.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
